Bas 90

Under tiden för Bas 60 (slutet på 1950-talet till slutet på 1980-talet) anlades ett antal krigsbaser. I anslutning till vissa jaktflottiljer anlades berghangarer.
En krigsflygbas hade ett antal klargöringsområden, d.v.s. platser där planen tankades och gjordes iordning för nästa uppdrag. Beroende på vilken typ av plan basen var planerad för kunde det finnas olika typer av klargöringsområden. Dessa delades upp i främre klargöringsområden (förkortat framom), och bakre klargöringsområden (förkortat bakom). Framom låg oftast i direkt anslutning till banan och användes främst för jaktflyg. Bakom användes på motsvarande sätt oftast för attack- och spaningsflyg.

Baserna kunde dessutom ha reservbanor. Dessa var ofta landsvägsbanor, d.v.s. breddade raksträckor av civil landsväg, s.k. flygrakor.
För uppställning av planen fanns ett uppställningsområde (förkortat uom). För uppställning av planen kunde det finnas hangarer av olika slag. Under efterkrigstiden blev plåthangarer vanliga, och ytterligare senare kom hangarer byggda på så kallade Törebodabågar, böjda limträbalkar. Ett försök med glasfiberkupoler som hangarer blev kortvarigt, då hangarerna hade en benägenhet att fatta eld.

I Bas 90-systemet(var en vidareutveckling av Bas 60-systemet) hade baserna en eller flera kortbanor som sidobanor. Dessa benämndes "B", "C", etc. I bas 90-systemet benämndes huvudbanan "H" ("Bana Helge").

Förutom detta innebar Bas 90-systemet att lednings- och sambandsfunktioner byggdes ut jämfört med Bas 60.
(INFO kommer från BERGRUM.SE)